fredag 10 februari 2017

Read-a-long: Throne of Glass, del 2

Så har jag och Nelly tagit oss igenom två tredjedelar av Throne of Glass, till kapitel 38. Det är dags för en ny liten update av vad vi tycker. För min del känner jag att boken blev lite segare här i mitten. Men den är fortfarande bra. Mer än så vågar jag inte säga innan jag ger varningar för SPOILERS. Så sluta läsa nu om du inte vill veta vad som händer. 

Jag tycker som sagt att boken har blivit segare. Funderade lite på varför och kom fram till att det nog är för att boken har ändrat fokus. Nu handlar det i stort sett ingenting om tävlingen. Det handlar mest om Celaenas och Dorians små stunder tillsammans. Eller om hur hon försöker komma på vad det är för mystiskt som pågår. De tränar i stort sett ingenting längre och om en av tävlingarna ens beskrivs så är det så kortfattat. Trist tycker jag som gillade den delen av storyn.

Jag förstod att det skulle bli kärlek i den här boken så borde inte ha blivit så förvånad. Men det är så svårt för mig att föreställa mig Celaena som en mördare när hon aldrig får visa sina skills. Istället så försöker Dorian hela tiden flörta lite med henne trots att han borde vara lite orolig i hennes sällskap. Nu är hon ju såklart ingen blodtörstig mördare som man inte kan umgås med. Men de envisas med att ha vakter hos henne ständigt och hon får inte vara med i det sociala livet bland en massa folk. Så de måste ju tro att hon är farlig.

Gillade verkligen fäktningstävlingen där Celaena gjorde kampen kort med Verin (var det väl?) genom att slå och sparka tre gånger. Kände att där fick man äntligen lite bevis på varför hon sägs vara den bästa. Mer sådant tack!

Jag vet inte riktigt vart den här historien är på väg. Nehemia börjar bete sig konstigt och vi kanske inte alls får den fina vänskapen som jag hoppades på. Däremot så ser jag fram emot att Celaena ska avslöjas. Hon kan ju inte låtsats vara Lillian hur länge som helst tänker jag. Det är ju trots att rätt många böcker till efter den här.

I sista delen som är kvar här nu hoppas jag att Celaena börjar visa lite jävlar anamma. Jag tycker hon har tappat lite av den attityd och bergsäkra självkänsla som hon hade i bokens början.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar