torsdag 24 maj 2018

Läsupdate: Radiotystnad och ljudboksläsande

Det blev väldigt tyst här inne efter att jag förra veckan sa att jag nu skulle ha mer tid över till läsning och bloggen. Jag har helt enkelt varit helt slut. Är egentligen fortfarande även om det börjar bli lite bättre. En kombination av stress inför provet på jobbet, helgjobb utan ordentlig vila och så värmen på det skulle jag tro. Jag hoppas i helgen komma ikapp med lite recenserande för jag har några böcker jag vill skriva om.

Min räddare i nöden när ögonen inte orkar läsa är ljudböcker. Jag har lyssnat på två stycken den senaste veckan bara. Först Stora små lögner och sedan Annabelle. Det jag särskilt gillar med dem är såklart att jag kan "läsa" samtidigt som jag gör något annat jag gillar. Korsstygnsbroderi eller pusseltill exempel, vilket jag ägnat mig åt i veckan också. Efter att ha sträcklyssnat på Annabelle känner jag dock att jag inte vet vad jag ska ta mig an härnäst. Så tror jag får vila lite från lyssnandet ett tag. Jag tycker det är svårare att påbörja en ny ljudbok än vanliga böcker. Det är inte bara en ny historia jag ger mig i kast med utan även en ny uppläsare att lära känna.

Har ni några ljudbokstips tar jag tacksamt emot. Alltså böcker där ni tyckte att inläsningen verkligen var bra. 

torsdag 17 maj 2018

Helgfrågan vecka 20


Den här helgen är efterlängtad trots att jag jobbar. Konstigt kan tyckas. Men ni vet det där himla licensieringsprovet på jobbet jag tjatat om ett tag nu, och ägnat vad nästan känns som varje vaken minut den senaste veckan åt att plugga inför? Jag skrev det igår och klarade det! Så nu kan jag äntligen slappna av och ägna mig åt läsning igen. Även om jag just idag känner mig som en urvriden disktrasa. Men tänker att orken nog kommer tillbaka när jag fått återhämta mig lite. Imorgon är jag i alla fall ledig och tänker mig att jag ska läsa massor, bara för att det är kul. Om jag orkar vill säga.

Som vanligt inleder vi däremot helgen med Mias helgfråga. Den här veckan lyder den så här:

Hur länge har du haft bloggen?
Bonusfråga:
Vad gillar du det vackra vädret?

Hur länge jag haft den här bloggen är svårt att säga. För jag startade den i ett misslyckat försök för några år sedan och bloggade bara då i några månader. Sedan gjorde jag uppehåll något år innan jag började igen för ungefär två år sedan. Närmare bestämt 2016-03-04 enligt arkivet. Fast bloggat har jag gjort mycket längre, bara inte om böcker. 

Angående vädret är jag väldigt glad åt värmen, även fast jag tål den dåligt. Rödhårig som jag är behöver jag nästan bara titta på solen innan jag har bränt mig, haha. Ärligt talat, och det vågar jag knappt säga, så längtar jag faktiskt efter lite regn nu. Det är så himla kvavt och inte annat vår gräsmatta känner sig i behov av ett uppfriskande sommarregn. 

Trevlig helg på er!

torsdag 10 maj 2018

En väldigt försenad TBR för maj

Den här månaden alltså, den kommer inte gå till historien som den minst stressiga. Förutom att jag den här terminen bestämde mig för att läsa en distanskurs fast jag jobbar heltid. Nu ska jag dessutom utbildas i jobbet och skriver därmed ett prov nästa vecka. Håller alla tummar och tår för att jag klarar det så jag kan sluta tänka på det sen. Men just nu är stressen hög. För såklart har det även blivit sommarväder ute, och därför vill jag även passa på att jobba i trädgården. Ja, ni hör ju. Min maj-hög är därför inte särskilt självvald, utan innehåller många måsten.


¤ Älskade
Månadens hyllvärmare, ser mycket fram emot att läsa den här. 

¤ Mina drömmars stad
Bokcirkelbok och årets klassiker, två flugor i en smäll. Också boken jag läst sedan 1 maj och nu är den snart slut i tid för helgens cirklande. Den långsamma takten beror då inte på att den är dålig utan på grund av allt annat i livet. 

¤ Dvärgen
Förra månadens klassiker som inte hanns med. Vill ändå ligga i fas så hoppas jag hinner med den nu.

¤ Skrik tyst så inte grannarna hör
En av de nominerade till årets bok. Måste börja läsa dem om jag ska hinna innan augusti.

¤ En fantastisk upptäckt av Hugo Cabaret
Ingår i min distanskurs. Har fått för mig att den här bra men jag vet inte. 

¤ Boktjuven
Ingår också i kursen. En omläsning som jag ser fram emot då det var länge sedan jag läste den. 

¤ Hey Dolly
Inte med på bilden men ingår också i kursen. Tror jag läst den förut och inte gillat den. Men får se om jag ändrat uppfattning. 

Ni ser ju. Hur ska detta gå? 

söndag 6 maj 2018

Min aprilläsning

Det går att fråga sig hur svårt det egentligen ska vara att summera en läsmånad. Har nämligen påbörjat sammanställningen flera gånger den här veckan och sedan slutat för det kändes för jobbigt. Det är väl mitt normaltillstånd för tillfället, lite trött alltid. Antar att det är en del av att vara vuxen helt enkelt. Men läsningen har tuffat på i stadig fart, och det är väldigt trevligt må jag säga.

Bäst i april

Den här månaden har faktiskt inte haft en enda bok jag inte gillat, och flera stycken som jag tyckt varit riktigt kul att läsa. Men för att kort kommentera de jag gillat bäst kan jag säga att  This Savage Song var en riktigt bra fantasybok och mitt första möte med Schwab. Stanna hos mig var otroligt gripande och bra. Tionde våningen levde upp till mina förväntningar och kommer nog läsas om många gånger. Den tomma stolen överraskade mig genom att inte vara dålig, trots allt jag hört från andra.



Antal lästa böcker: 9 stycken
Gemina (The Illuminae Files #2) - Amie Kaufman och Jay Kristoff
Mannen som sökte sin skugga (Millennium #5) - David Lagerkrantz (Ljudbok)
Stanna hos mig - Ayọ̀bámi Adébáyọ
Tionde våningen - Christina Herrström (Ljudbok)
Club Dead (Sookie Stackhouse #3) - Charlaine Harris
Människoätande människor i Märsta - Aase Berg
This Savage Song (Monsters of Verity #1) - Victoria Schwab
Korpens sång - Per Nilsson
Den tomma stolen - J. K. Rowling

Månadens hyllvärmare: Den tomma stolen
Månadens klassiker: Hann faktiskt aldrig med den, så i maj blir det dubbelt upp istället.

lördag 5 maj 2018

Den tomma stolen av J. K. Rowling

När den här bokens utgivning annonserades blev det en ordentlig hype kring den eftersom författaren var den det var. Rowlings första bok sedan Harry Potter-serien och folk var taggade till tänderna. När sedan åsikterna började publiceras blev den sågad vid fotknölarna. Själv minns jag inte när jag införskaffade den här boken och sedan har den blivit stående i hyllan. Fram till nu då.

Originaltitel: The Casual Vacancy
Lästes som: Inbunden
Förlag: Wahlström & Widstrand
Köpställen: Adlibris, Bokus (finns som e-bok)

Handling:
När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock. Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräl drar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever - Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Mina kommentarer:
En av de saker som jag upplevde att folk hade problem med i den här boken är att det är ett rätt digert persongalleri. Den utspelar sig i en liten engelsk stad och det är många familjer som porträtteras och allihop är antingen släkt eller länkade till varandra på annat sätt. Därför är det kanske inte så konstigt att jag var lite förvirrad i början. Jag kände dock att det inte alls tog alltför lång tid innan jag hade ett hyfsat hum om dem alla. Det störde mig faktiskt inte alls att det var så många personers synvinklar vi fick ta del av. Men så har jag rent generellt rätt lätt för att läsa ur fler olika perspektiv utan att blanda ihop berättelserna. 

Den här romanen är helt klart karaktärsdriven. Just det stora persongalleriet tyckte jag var en av de bästa sakerna med den här boken. I stort sett alla spår vi fick följa var intressanta och jag ville veta hur deras liv skulle utveckla sig. Jag tycker det är bra gjort av Rowling att lyckas hålla det på en trovärdig, men ändå intressant nivå för varje karaktär. 

Det är en rätt omfattande bok, men när jag väl kom in i den hade jag kunnat läsa om den lilla staden Pagford i lika många sidor till. Faktum är att jag mot slutet blev lite ledsen för jag insåg att den skulle ta slut. Det är också slutet jag tycker är den här bokens svaghet. Jag funderade redan tidigt på vad som egentligen skulle bli historiens upplösning. Hur Rowling skulle lyckas knyta ihop alla olika berättelser och få händelsekurvan att peaka. I min mening lyckades hon sådär. Det blev lite extra intensivt mot slutet och på sätt och vis fick alla karaktärer ett avslut. Men det kändes inte som ett tillfredsställande slut på en bok jag lagt ner så mycket tid och hjärta i. 

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor

torsdag 3 maj 2018

Helgfrågan vecka 18

Nu stundar helgen återigen. Jag har faktiskt tagit en semesterdag imorgon då jag ska på utflykt med min mamma och syster. Vi fyller alla tre år inom fem dagar i slutet på april så vi brukar göra en liten utflykt varje år i samband med våra födelsedagar. Ska bli skönt med en extra dag ledigt så här emellan alla extra röda dagar. Är det inte lite så att ju mer ledig man är, desto tröttare blir man?

Inne hos Mia är det helgfråga på gång som vanligt. Den här gången lyder den så här:


Är det viktigt att kommentera?

Bonusfråga: Vad läser du nu?

Jag tycker självklart att det är viktigt att kommentera. Jag vet ju hur glad jag blir för de kommentarer som trillar in. Med den vetskapen känner jag också ofta dåligt samvete eftersom jag själv är rätt dålig på att kommentera på andra bloggar i perioder. Eller svara på de kommentarer jag får. Men är det någonsin någon som går tillbaka och kolla om de fått svar? 

Just nu läser jag Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Har bara precis börjat, men förväntar mig på att bli golvad eftersom så många fullkomligt älskar hans Stad-serie. Misstänker dock att det kan vara väldigt dumt att förvänta sig saker. Antar att vi alla är bekanta med vilket platt fall det kan bli då.

onsdag 2 maj 2018

Tionde våningen av Christina Herrström

När jag såg att Christina Herrström skulle ge ut en ny bok blev jag eld och lågor. Jag avgudar nämligen Ebba och Didrik som hon skrivit, både boken och tv-serien. Att älska ett gammalt verk av en författare kan ju dock vara lite farligt så jag gjorde mitt bästa för att ha ett öppet sinne när jag började lyssna på den här.

Lästes som: Ljudbok
Förlag: Bonnier Carlsen (Bonnier Audio)
Köpställen: Adlibris, Bokus


Handling: 
Efter föräldrarnas skilsmässa bor Jorinde ensam kvar i lägenheten. Från fönstren på tionde våningen ser hon ut över staden och frihetskänslan både lockar och skrämmer. Vännerna tycker att det är ett drömupplägg - att kunna komma och gå som man vill, festa när man vill. Men att få matpengarna att räcka, att ställa mobilen på tidig väckning för att hinna plugga före skolan och att finnas där för pappan som har isolerat sig i familjens sommarstuga på en ö, känns ofta övermäktigt.

Agnes, bästa vännen, finns så klart där, men kvällarna och nätterna är långa och i mörkret virvlar alla tankar om livet runt i Jorinde. Vem är hon och vem vill hon vara? Hur ska hon räcka till för alla som behöver henne?

Så dyker Emanuel upp på en fest hemma hos Jorinde. Agnes blir svartsjuk, och förälskelsen i Emanuel fyller Jorinde med motstridiga känslor. När både Agnes och Emanuel reser bort över julledigheten tar Jorinde båten till pappan på ön, för att försöka förstå vad hon vill och vart hon vill i livet och vilka hon behöver på den resan.

Mina kommentarer:
Det är Christina Herrström själv som läser in den här boken och jag gillar verkligen författarinläsningar. Då blir berättelsen verkligen berättad så som de tänker sig. Jag är rätt petig med inläsaren när jag lyssnar, men jag gillade Herrströms röst. Hon läste den väldigt behagligt. 

Berättelsen om Jorinde innehåller så många fina guldkorn. Hennes känslor kring första förälskelsen och inte vilja berätta den ens för bästa kompisen, för att man vill behålla den för sig själv ett tag till för att själv förstå vad de är som händer. Historien om kulan som hänger i hennes tak och innehåller så mycket äventyr. Inblicken i bästa kompisen Agnes hemmaliv som är så annorlunda hennes eget och avundsjukan det ändå väcker någonstans. Jag gillade också särskilt scenen där Jorinde och Agnes mamma pratar om Jorindes mamma, och hur Jorinde exakt vet hur Agnes mamma kommer reagera på det hon berättar. 

Christina Herrström gör mig inte besviken. Tionde våningen innehåller precis det lättsamma allvar som jag älskar i Ebba och Didrik. För medan Jorindes liv är långt ifrån enkelt alla gånger, så känns det aldrig jobbigt att läsa. Inte förrän jag verkligen funderar på vad som just hänt och vad det egentligen innebär för karaktärerna. 

En rolig sak var att Emanuel heter Reng i efternamn, samma efternamn som Ebba och Didrik har. Blev alldeles till mig när jag hörde henne nämna det och ville på en gång veta om han har någon koppling till min älsklingsserie. Väntade resten av boken på att de skulle nämna namnet på någon av hans föräldrar eller så men det hände inte. Därför får jag skapa min egen berättelse kring deras eventuella släktskap. Faktum är att det enda dåliga med den här boken var att den var för kort. Jag hade velat ha mer, veta mer och få följa karaktärerna ännu längre.

Betyg på Goodreads: 4 av 5 stjärnor